Vad är Misophonia? Ljudkänsligheten som är några pratar om

📖 Lästid: 5 min och 45 sek

Du sitter i ett tyst rum. Någon i närheten börjar tugga tuggummi, knacka med foten eller till och med harkla sig med några sekunders mellanrum. De flesta skulle inte märka det, men för dig är det omöjligt att ignorera. Det ljudet känns skarpt och störande, och det är nästan som att det skär igenom ditt fokus och kanske till och med ditt tålamod.

Om detta låter bekant för dig, så är du inte överkänslig. Du kanske upplever något som kallas misofoni. Detta är ett specifikt tillstånd där vissa vardagliga ljud utlöser starka känslomässiga reaktioner hos människor.

Det är fortfarande inte välkänt och ofta missförstått, men när folk väl lär sig om det blir saker och ting mycket mer begripliga.

Låt oss utforska vad misofoni egentligen är, varför det uppstår, hur hjärnan reagerar på det och hur människor lär sig att hantera en värld full av oundvikligt, ofta ganska högt ljud.

Vad exakt är misofoni?

De flesta blir irriterade av vissa ljud, men inte för intensivt. Ljud som högljutt tuggande eller en knackande penna. Men för personer med misofoni utlöser dessa ljud en stark, automatisk känslomässig reaktion. Det kan ofta kännas som ilska, stark ångest, irritation eller hos vissa personer till och med panik.

Misofoni betyder direkt "hat mot ljud". Men det är specifika och ofta repetitiva, och det är inte ett val. Reaktionen är omedelbar och intensiv, även när personen vet att ljudet är ofarligt och inte illa avsett.

Definiera misofoni

Att starkt ogilla ljud, som att ha misofoni, är en djupt känslomässig och ofta fysisk reaktion på specifika triggers. Dessa är vanligtvis vardagliga mänskliga ljud och kan inkludera:

• Tuggning
• Läppsmackning
• Halsrensning
• Sniffling
• Pennklickning
• Fingerknackning

För någon utan misofoni kanske dessa ljud inte ens registreras, men för någon som har det kan de bli omöjliga att ignorera och nästan outhärdliga att tolerera.

Forskare är fortfarande inte helt överens om huruvida misofoni är ett fristående specifikt tillstånd eller en del av något annat, som sensorisk bearbetningskänslighet. Men det erkänns alltmer inom neurovetenskap och forskning om psykisk hälsa som en verklig, mätbar reaktion.

När börjar det och vem får det?

Misofoni börjar vanligtvis i barndomen eller tidig tonår. Vissa märker det efter en stressig händelse eller en period av ökad känslighet, och för andra byggs det upp långsamt över tid under vuxna liv.

Detta tillstånd kan drabba människor i alla åldrar och med olika bakgrund, och vissa studier tyder på att det kan vara något vanligare hos kvinnor. Intressant nog kan det också förekomma i familjer, även om genetik fortfarande studeras.

Många lever med misofoni i åratal utan att veta vad det är, och de kanske tror att de bara är irriterade eller överreagerar. Men i verkligheten har de en neurologisk reaktion på en sensorisk trigger, och de är långt ifrån ensamma.

Verkliga utlösare

Misofoni utlöses av upprepning, rytm och sammanhang. De flesta misofoniska triggers är subtila, vardagliga ljud som verkar ofarliga för de flesta, men känns outhärdliga för någon med tillståndet.

Det här är inte ovanliga ljud; ofta är det sådana man stöter på dagligen, särskilt i tysta utrymmen som kontor, klassrum eller till och med hemma.

Vanliga vardagliga situationer

En storskalig studie från 2021 fann att de vanligast rapporterade utlösande faktorerna för misofoni var tuggande, läppsmackande, harkling och sniffande.Andra vanliga inkluderar:

• Upprepade pennklickningar eller tangentbordsskrivning
• Fotknackning, nervositet eller prasslande kläder
• Tung andning eller subtilt surrande
• Klockor som tickar, bestick som skrapar eller avlägsna basljud

Vad som utlöser ett ljud beror ofta på vem som gör det och var. En familjemedlem som tuggar kan vara mer utlösande än en främling. En knackande penna i ett tyst rum känns värre än samma ljud på ett livligt kafé.

Känslomässiga reaktioner

Den känslomässiga reaktionen är ofta omedelbar och intensiv. Människor rapporterar att de känner:

• Irriterad eller upprörd
• Orolig, spänd eller på helspänn
• Distraherad eller mentalt överväldigad
• I vissa fall till och med raseri eller panik

En studie med hjälp av fMRI fann att personer med misofoni uppvisade ökad aktivitet i den främre insulära cortexen (AIC). Detta är en hjärnregion som är kopplad till emotionell bearbetning och uppmärksamhetsdetektering när den utsätts för triggerljud.

Det som är viktigt att notera är att dessa reaktioner inte är en medveten överreaktion. De är automatiska, och för många gör försöken att ignorera dem bara det värre. Detta kan leda till social tillbakadragenhet, ansträngda relationer och undvikande beteenden som påverkar det dagliga livet.

Vad händer i hjärnan vid misofoni?

Misofoni är inte bara en personlighetsskillnad eller känslomässig överreaktion. Hjärnavbildningsstudier visar att personer med misofoni bearbetar ljud annorlunda, särskilt i områden som kopplar samman hörsel med känslor och hotreaktioner.

Hyperkonnektivitet i hjärnkretsar

Ett av de viktigaste områdena som är involverade är den främre insulära cortexen (AIC). Denna del av hjärnan hjälper dig att lägga märke till och reagera på saker som känns känslomässigt viktiga, som smärta eller avsky.

I en 2017 års hjärnavbildningsstudie, fann forskare att personer med misofoni hade ökad aktivitet i AIC när de hörde triggerljud. Men det var inte allt; de visade också starkare kopplingar mellan AIC och regioner som amygdala, som hanterar rädsla och hot, och hippocampus, som lagrar känslomässiga minnen.

Det betyder att vid misofoni reagerar hjärnan på det som om det vore ett direkt hot. Det är som om din hjärna felaktigt märker ett litet, repetitivt ljud som något farligt och sedan översvämmar ditt system med stresssignaler.

Varför hjärnan misslyckas

Vi vet fortfarande inte exakt varför vissa människor utvecklar denna reaktion, men forskare tror att det handlar om sensorisk-emotionell överlänkning. Vid misofoni blir vissa ljud "märkta" med emotionell betydelse.

Denna reaktion kringgår också den logiska hjärnan. Det är därför någon med misofoni kan känna sig överväldigad av ett ljud de vet inte är skadligt, och ändå inte kan stoppa den känslomässiga reaktionen. Och detta bidrar till att förklara varför typiska copingstrategier, som att ignorera det, inte fungerar. Ljudet stannar inte kvar i hjärnans hörselcentrum. Det färdas direkt till den känslomässiga kärnan.

Att leva med misofoni

Det finns inget botemedel mot misofoni – ännu. Men det betyder inte att människor är hjälplösa. Många hittar sätt att hantera sina reaktioner, minska exponeringen för triggers och känna sig mer i kontroll över sin omgivning.

Undvikande och anpassning

En av de vanligaste strategierna är att undvika buller, men inte i betydelsen isolering. Det handlar om att sätta gränser och utforma miljöer som känns trygga och lugna.

Till exempel:

• Att använda brusreducerande hörlurar i gemensamma utrymmen kan bidra till att minska exponeringen för triggers utan att behöva lämna rummet.
• Att spela upp mjuka bakgrundsljud eller naturljud kan maskera repetitiva eller skarpa ljud utan överstimulering.
• I gruppsammanhang kan det leda till mer förståelse och flexibilitet att förklara tillståndet för betrodda personer.

Vissa människor anpassar också sina utrymmen för att göra dem mer akustiskt vänliga. Att lägga till mjuka texturer, som mattor eller gardiner, kan minska hårda ljudreflektioner. Men för mer ihållande utmaningar, såsom eko, fotsteg eller buller utifrån, akustisk behandling kan ge verklig lindring.

Installera akustiska paneler i ett sovrum eller hemmakontor, till exempel, hjälper till att minska skarpa eller repetitiva reflektioner som gör att ljud känns mer intensiva. Även ett fåtal paneler kan hjälpa till att mjuka upp utrymmet och skapa ett lugnare ljudlandskap som minskar den totala mentala belastningen.

Terapier och tekniker

Vid sidan av miljöstrategier har vissa människor nytta av terapi och strukturerade hanteringstekniker.

• Kognitiv beteendeterapi (KBT) kan hjälpa till att omformulera känslomässiga reaktioner på ljud och minska känslan av hjälplöshet.
• Mindfulness och andningsövningar hjälper till att reglera stress i stunder när triggers inte kan undvikas
• I vissa fall exponeringsterapi, utfört med professionellt stöd, kan försiktigt minska den känslomässiga laddningen kopplad till specifika ljud

Stödgrupper och onlinegemenskaper har också blivit värdefulla utrymmen för att dela idéer, resurser och bekräftelse.

Varför misofoni är viktigt

Misofoni är inte bara en personlig egenhet. Den påverkar relationer, koncentration, självkänsla och daglig funktion. Utan eftersom den är osynlig och utlöses av ljud märker andra knappt något.

Personer med misofoni blir ibland tillsagda att sluta överreagera, men dessa reaktioner ignorerar vad som egentligen händer: en neurologisk reaktion, inte ett val. Det är en klyfta mellan ljud och trygghet, en som hjärnan känner djupt.

Denna missuppfattning leder till isolering, och människor kan undvika gemensamma måltider, ha svårt i klassrum eller öppna kontor, eller frukta kollektivtrafik. Ju mer de känner sig missförstådda, desto svårare blir det att be om plats eller stöd.

Misofoni är verkligt. Det är mätbart i hjärnan, känt i kroppen och djupt känslomässigt. Men det behöver inte definiera någons liv.

Ju mer vi förstår hur hjärnan reagerar på ljud, desto fler verktyg har vi för att skydda vår frid. Det inkluderar terapier, gränser och ja, genomtänkt akustisk design. En lugn och välbalanserad miljö handlar inte bara om tystnad. Det handlar om att ge din hjärna de förutsättningar den behöver för att känna sig trygg.

Oavsett om du lever med misofoni eller älskar någon som gör det, är budskapet enkelt:
Du överreagerar inte. Och du är inte ensam.

Ytterligare läsning och referenser:

• Edelstein, M., Brang, D., Rouw, R., & Ramachandran, VS (2021). Misofoni: Fysiologiska undersökningar och fallbeskrivningar. Frontiers in Neuroscience, 15, 643609.

• Kumar, S., Tansley-Hancock, O., Sedley, W., Winston, JS, Callaghan, MF, Allen, M., ... & Griffiths, TD (2017). Hjärnans grund för misofoni. Aktuell biologi, 27(4), 527–533.